Morsor på sta´n...

...Och då menar jag inte den typen med matchande västar som vandrar på stadens gator efter mörkrets inbrott för att göra staden lite säkrare för ungdomarna. Nej jag menar den typen som inte sett insidan på en nattklubb på 1,5 år, eller som har klätt upp sig liiite mer än alla andra, som är liiite mer uppspelta liiite tidigare på kvällen än alla andra, eller som behöver liiite mindre (eller ganska mkt mindre) alkolhol än alla andra. Det vill säga nyblivna mammor som är ute och gör sta´n för första gången sedan deras små knoddar anlänt till jorden.

Visst har jag varit på ett och annat partaj det senaste halvåret, men då har det varit bland vänner som vet att man precis blivit mamma. Men detta var ute i den riktiga världen.

Hur skulle de bedöma oss?

Kvällen började redan kl.17 på Bitter för lite AW, ja eller AM som vi kallade det. Modiga Jessica, Kajsa och Lisa hade gått med på att valla mig och Camilla. Det kändes tryggt att ha dessa tjejer som fortfarande har en koppling till världen utanför mammaledigheten som guidade oss med varsam hand genom kvällen. Efter Bitter anlände vi till Lounge (efter ett stop på BK för hamburgare) och där hände det magiska ögonblicket ni ser på bilden: äntligen fick jag återigen ta upp relationen med en god gammal vän - Cosmopolitan.

Vid 24-tiden var vi hemma igen, inte så sent kanske, men med 7 härliga timmar av fnitter, tjejsnack och en gnutta glamour så var mammabatteriet påfyllt till max igen!

IKEA - I LIKE

Har tänkt på det här med genusperspektiv en del på sistonde. Hur man "jämnliksäkrar" sin lilla son det vill säga. Som tjej har man ju alltid fått simma lite uppströms, inte så värst jobbigt, men ibland kräver det att man tar i lite extra i några simtag för att komma dit man vill. Det kan vara i löneförhandlingar, på parkeringen när ngn medelålders snubbe försöker ta din p-plats fast du snällt står och blinkar in, på bensinstationen, i jobbjakt... Det här är ingen brinnande rödstrumpstext - men let´s face it det är faktiskt inte samma gräddfil som för killarna i vissa lägen.

Hade jag haft en dotter så hade jag vetat vad akilleshälen hade varit och jag hade sagt till henne:
Var inte tyst - vägra låta din röst tyna bort.
Var inte en "duktig" flicka - duktiga flickor kommer till himlen, de andra kan komma hur långt som helst.
Var inte stilla och lugn - om du vill låta dina spralliga ben springa gör det, lek så länge du vill, busa!
Tvivla inte på att du kan - du kan, du kan, du kan! Var kaxig! Och kan du inte, ta det inte så hårt, det är ok att misslyckas och ganska roligt ibland.

Men vad säger jag till min son? Var tyst, var en "duktig" pojke, var lugn och stilla, ta inte för dig för mycket, bli inte kaxig. Förstår ni dilemmat?
Nej, jag ska noga bara fylla honom med så mycket kärlek och trygghet jag kan, nära hans självkänsla och boosta hans självförtroende - så löser det andra sig nog naturligt.
Om inte annat så för att han har en fantastisk manlig förebild i sin egen pappa.

Och just det, anledningen till att jag älskar Ikea (förutom härligt smarta möbellösningar) är att jag idag upptäckte att deras herrtoa har skötbord. Det är första gången jag sett att någon affär har skylten för herrtoalett och brevid den traditionella skötbordsskylten, med skillnaden att personen som byter blöja inte har kjol på sig. Som sagt första gången jag sett det - och varför i all sin da´r är det det?