Ni vet den där känslan man har när man kommer hem från en heldag på sta´n med händerna fulla av shoppingpåsar. En liksom pirrande känsla av lycka uppstår vid tanken av alla nya härliga kläder som shoppats och väntar på att användas, shopping=lycka. Ja, jag vet, ytlig lycka, men än dock lycka!Den välkända känslan fick jag efter en heldag på sta´n med Camilla och hennes lilla tös igår, men det var något som var annorlunda. Inte ett enda av plaggen som låg prydligt vikta i påsarna tillhörde mig, hör och häpna, de var alla till E - vår son.
Då slog det mig, det är det här alla menar med att när man får barn så är man själv inte ens på kartan längre. Visst, självklart, att jag skulle simma i ett avloppsrör, äta larver eller sova med skorpinioner, eller vad som helst om någon sa att det skulle garantera E ett lyckligt och friskt liv.
Men ändå, höjden av moderskap är ändå att upptäcka att shoppa till E gör mig lika lycklig som att shoppa till mig själv. :)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar