Juletid

Är det bara jag, eller kommer julen ovanligt tidigt i år?
Tycker att det var igår det var sommar och E var alldeles splirrans ny i världen.
Visst han väger 6 kg mer än då och är 20 cm längre, men jag är fortfarande lika nykär nu som jag var då i honom.

I söndags var det advent och självklart var fönsterna putsade, adventsljusstakarna uppsatta, lägenheten doftade nystädat och nybakade lussekatter. Jag och F satt med rosiga vinterkinder och drack hembryggd glögg, medan E kiknade av skratt åt sina egna fötter. Självklart var det så. Självklart.
Eller så spenderade vi hela dagen i bilen för att köra kors och tvärs för att göra diverse inköp, väl hemma stressade vi upp på vinden för att gräva fram julpyntet när vi såg att andras fönster hade trekantiga ljusprydda saker i fönstret och tänkte att vi kanske också borde ha det...
Men nästa år ska vi ha koll på läget. Självklart.

Ännu en rolig helg är avverkad. I fredags var jag på tjejmiddag för att fira Karin som fyllde år, Tapas och vin på Manana. Massa uppklädda vuxna människor minglade i baren, behöver jag säga att jag var exalterad över att komma ut igen? Såpass exalterad att jag glömde att ta bort prislappen från den nya blusen som jag hade på mig. Där gick jag hela kvällen och kände mig hyfsat snygg, föga anande att man gick omkring med en stor etikett på ryggen.
Amningszeimers kallar jag det.

Igår var jag på årets första julfest, det var personaljulfest med dignade julbord, taskigt coverband i tomtedräkter spelade sönderspelade julsånger. Allt var som det ska vara.
Jag hade pumpat ur i två dagar så här skulle dansas! F gjorde ett fantastisk jobb med E hemma och de hade en grym grabbkväll hemma medans mamma dansade loss till gubbarna i tomtedräkt. Det var så mysigt att smyga in i sovrummet när jag kom hem och se mina grabbar sussandes sött, mina vader värkte av dansande, och jag somnade med ett leende på läpparna. Borta bra men hemma bäst.